Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En intervju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen ålder, ty varje människa känner sig ung och
nästan blyg, hur gammal hon än blir.
— Ditt tal är dunkelt. Det påstås att du ville
bli doktor i latin och grekiska, då du var ung, men
att Bruno Liljefors förmådde dig att ändra kurs.
Du skulle ha kunnat bli vad som helst på den tiden.
Du ville bli husarofficer och rida som satan över
Ränneslätt. Du ville resa till det mystiska klostret
på Athos och gräva i gamla luntor och sitta och tänka
på din navel.
Med en majestätisk rörelse fattade jag Cardilucii
bok, som jag raffinerat haft inom räckhåll för det
fall mitt andra Jag skulle komma in på
filosofiska funderingar. — Hör du, min gosse, sade jag,
det är sant att jag ville bli militär och jag var
samtidigt kär. Jag gick omkring i Smålands skogar
och grät och var förtvivlad, därför att jag inte
hade pengar. Här står det: »Desperatio facit
monachum, aut militem», det är uttytt: På grund av
förtvivlan blir man antingen soldat eller går i kloster.
Jag blev intetdera.
— Men din sympati för äldre, ja förlåt, jämnåriga
kvinnor förstår jag inte riktigt.
— Därför att du är för ung! Men det finns
naturligtvis satkäringar, och i fråga om att ställa till
djävulskap äro vi män barnungar i jämförelse med
gamla kvinnor. Det fanns en gång en påve, som
hade valt namnet Pius II. Han var av den förnämliga
släkten Piccolomini, diplomat, lärd, skald,
historiograf. I hans kärleksdikt »De Eurialo et Lucretia»
finnas två rader som tyda på hans erfarenhet om
gamla kvinnor och munkar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
