Å moderen ho talade te doteren så här:
Nu kan dä va på tiden att du fäster dej en kär!
Du ä bleker å gul,
du bler gammel å ful,
å ti’n han löper unna som ett spennerockahjul.

Nej, ja kan inte lia att di kösser mej på mun!
En bler så ånnatröten bara på e lita stunn.
Köss på köss vell di ha,
dä kan allri va bra
för hjärtat å för levern å för bägge longera!

Å moderen ho talade å svarade igän:
En köss får en la töla ve, äss en ska ha en vän!
Nog kan kära hitta på
varre stollatyg än så,
å kvenna, ho får lia å får tacka te ändå!

Kanhända ja kan lia att di kösser mej iblann,
men allri kan ja lia att di lägger snus ve tann!
Dä en helt annan sak
när di toggar tobak
men snus, dä ger en besker å besynnerli smak!