Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ynglings visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag inser mycket väl det vanskliga i att skriva
visor i folkton. Ty man har ju gunås fått så mycket
kultur i sig att man nästan storknar. Men Anna
Norrie bad mig och jag kunde icke motstå så
älskvärt framförda böner.
För övrigt är det väl icke meningen att man skall
skriva så, att läsaren eller åhöraren skall tro att det
verkligen är visor, framsprungna på folkets läppar,
som det så skönt heter. Utan fastmer ett uttryck av
sympati för den levande ande av humor och sund
sentimentalitet som tycks vara inblåst i de fattiga
och lättsinniga odlarna av våra nordliga ängder. Som
ett hjälpmedel att bära fattigdomen och övervinna
lättsinnet.
Nu är det frågan, huruvida lättsinnet bör
övervinnas eller ej. Jag överlämnar detta spörsmål åt
filosoferna. Jag skall emellertid be att få behålla min
ranson därav. Jag vill framhärda i min föresats att
icke springa till telefonen, om jag håller på att måla
ett vackert moln och någon ringer på. Pigeschen
kommer störtande, slående kullerbyttor över mina
egenhändiga klippor och förstör morsans vackra
teckning som jag är lika rädd om som om mitt vitöga,
och väser andtruten: — 00000 riks vill tala med
herrn! Han står kvar i telefon!
Jag svarar med ett lugn som knappt överträffas
av naturens eget, då den som förströelse roar sig med
att demolera Messina: — Låt honom stå kvar, tills
han ruttnar! Och med en oefterhärmlig gest med
penseln uttrycker jag en liten bråkdel av det vackra
som i växlande färger och valörer passerar Ålands
hav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
