Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Girighetens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något underligt med författarskapet, det skrivna ordet,
menar jag. Det vill tänja ut sig till prat.
Emellertid har jag fått denna tragiska historia
av en präst, en gammal överliggare, som aldrig blev
mera än komminister trots allvarliga försök och
mäktiga bekanta. Han hade en gång vid en
provpredikan uttryckt sig så här: »— — — makten, äran
och hela härligheten!» Därför att han festat litet dagen
förut och icke var i god form. Sen lyckades han
aldrig, och fortsatte och dog som komminister. Men
han slog sig på biodling och ålfiske och blev
omtyckt som en folklig präst, den där trivdes lika bra
i kojor som i slott. Han blev vetenskapsman i sina
båda discipliner och kvitterade det jordiska aktad
och med det verkliga originalets skimmer över sig.
Vi sutto en kväll vid toddyn, ty vi voro båda av
gamla stammen. Vi talade om ålens vandringar och
binas orienteringsförmåga och människosläktets
rörelse mot ett mål, vars uppnående skulle betyda
döden. Och plötsligt frågade komministern: —
Känner du någon psykolog?
— Nej! svarade jag sanningsenligt.
— Tycker du inte att den som kallar sig
psykolog — professor i psykologi till exempel — måste
vara en högfärdsgalen idiot? Är det inte som om
en karl skulle försöka lyfta sig själv i håret?
— Du har alldeles rätt!
— Kommer du ihåg vår gamle Upsiskamrat, som
slog sig på det där ämnet och blev galen?
— Jo, men jag kände honom inte så nära. Han
var naturligtvis innerst dum, fast han verkade lärd
inför filosoferna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
