- Project Runeberg -  Mot aftonglöden /
167

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Girighetens problem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Du har rätt, sade jag. Jag har umgåtts med
millionärer som kunna riskera hundratusentals
kronor i en affär, men vända på femöringen då det
gäller att betala en rockvaktmästare. De ha kanske
hällt i sig några flaskor champagne och frossat på
gåslever och ostron, men stå och tumma på slanten,
då det gäller en människa som är beroende av deras
lynne eller svagheter. Men jag tycker inte heller om
folk, som slänger en hundralapp åt en pojke som
springer efter en droska åt dem. Jag har träffat
sådana vettvillingar också. Men vad var det för en
historia — — —?

— Jo, nu skall du få höra — och jag ber dig att
du icke uppfattar den som uttryck av min humor utan
som en iakttagelse, som bottnar djupt i avgrunder
av tragik. Du minns att jag var adjunkt nere i en
grannsocken till din. Jag blev strax god vän med
bönderna och herrskaperna med för resten, men jag
måste erkänna, att jag trivdes bäst med bönderna
— kanske berodde det på min härstamning — — —
och de unga adliga officerarna äcklade mig. De
försökte driva med prästen — naturligtvis — men
voro själva fullständiga analfabeter. Kaptenerna voro
feta och majorerna mönstra av fett och när jag
vann i priffe eller vira hatade de mig — fast de
väl inte bort spela med prästen, som ändå satte
liv i spelet. Jag var eftersökt som spelorre och man
följde gärna med mig på fiske, ty den konsten
kunde jag. Till slut gjorde jag helt om och vägrade
att komma på deras gästabud. Jag ägnade mig åt
mina bin och åt fisket och umgicks bara med
bönderna. Du minns nog — det var den fattigaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/motaft/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free