Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från en resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltid hela mitt liv haft bondtur. Jag har fått träffa
de människor jag längtat efter.
Jag drog fingerkrok med skogsarbetare i en liten
krog vid Tegernsee — ungefär tusen meter över havet
— och njöt av vårsol bland snödrivor. Och jag
blottade mitt huvud framför min verklige vän Ludvig
Thomas grav. Hans, som en gång kallades »die
stärkste Stimme Deutschlands». Runtomkring lågo
Alperna snöbetäckta och Olaf Gulbransson sprudlade
av vänskap och glädje.
Vi reste ut till det gamla Dachau och voro gäster
hos Carl O. Petersen, vilkens allvarliga fluga är de
cactéer hans maka odlar. Antagligen något enastående.
Vi imponerades både av gästfriheten och växtligheten.
Och den oförgätlige Alf Bachmann! Ja — jag
levde om min ungdom. Och Geheebs goda ögon
ha följt mig ända hit till Rom.
I Brennerpasset överraskade jag mig med att för
mig själv i restaurantvagnen rekonstruera min
ungdoms och min ålderdoms romantik:
»Kennst du den Berg mit seinem Wolkensteg? Das
Maulthier sucht im Nebel seinen Weg, In Höhlen
wohnt der Drachen alte Brut, Es stürzt der Fels
und über ihn die Flut.
Detta är något för en älskare av fantasi och
vildhet.
Vi lågo i Verona en natt och hunno dricka vin
och titta på Dante. Och nu äro vi i, Rom. Det är påsk
och staden är full av präster. Jag har aldrig förr
sett så många hektiskt och hysteriskt lögnaktiga
ansikten, så mycken undertryckt maskulinitet, så mycken
vidskepelse i flygmaskinens, The Svedbergs och Manne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
