Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från konstnärsklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var min äldsta farbror i klubben och förblev
min vän ända till sin död. Jag brukade ofta bjuda
honom på middag i min bostad på Söder, dit den
gamle följdes av någon anförvant, som avhämtade
honom fram på nattkulan. Han var en gengångare
från den tid, som i högsta grad intresserade mig, och
hade varit en av de första medlemmarna i det av
J. G. Carlén stiftade sällskapet Gröna stugan. Han
var ett lexikon i fråga om den tidens konstnärer och
författare, hade tillhört Carl Jonas Love Almquists
närmaste umgänge och hade mycket att berätta om
dennes underliga dubbelliv. Han berättade briljant
men sade sig vara för gammal för att skriva
numera. Säkert är, att många intressanta fakta gingo
förlorade med honom. Den som vill veta något
närmare om Carleman kan läsa hans utmärkta
levnadsbeskrivning i Nytt Biografiskt Lexikon, författad av
Helmer Bäckström.
Han var en drömmare och filosof och blev till
slut absolut ensittare. Men hans höga ålder torde
kunna förklara hans isolering. Vi sutto en kväll i
mitt hem efter middagen och stirrade in i brasan.
— Titta, farbror, sade jag plötsligt, ser farbror
den där falaskan och de där båda kolen
tillsammans — är det inte ett absolut likt porträtt av
Sokrates?
— Visst är det så! sade gubben. Jaså, du
observerar sådant också. Då skall du komma hem till mig
i morgon, skall du få se något intressant!
När jag dagen därpå infann mig hos Carleman,
plockade han fram en massa annotationsbocker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
