Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från konstnärsklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag säger — och hör nu, pojkar, sade han åt
de närmaste, skall Engström få göra skandal i vår
gamla klubb, så skall han ha stryk, eller också går
jag ur klubben.
Som vanligt lyckades C. L. med några kloka ords
olja komma vågorna att lägga sig.
Men nästa torsdag kom jag med mitt föredrag
färdigskrivet och läste upp det från bladet. Antagligen
var det mycket ljusgrönt, men jag kan försäkra att
det var minst sagt temperamentsfullt och jag anföll
den gamla asfaltkonsten som en retad vessleunge.
Bland åhörarna funnos även en del äldre professorer.
Men de logo bara och sågo på varandra som gamla
augurer: »Den där stångar snart hornen av sig!»
tycktes de mena.
Det blev sorl och hyssjande och jag tror att största
delen av mitt tal drunknade i glasklang och
medlidsamt skratt.
Men John Kindborg, vilken som vanligt satt med
sin svärjande dogg mittemot mig, hade icke glömt
sitt löfte.
Han sade: — Får jag säga dig ett ord, Albert!
Vill du följa med mig ut i nästa rum ett slag!
Jag följde honom. När vi kommit in i en liten
salong, som tillhörde festvåningen, började han (med
rätt stor svårighet) kränga av sig bonjouren och
sade, högröd av punsch och vrede: — Kommer du
ihåg att jag lovade dig stryk? Nu skall du få det.
— Är det verkligen ditt allvar? Men kan jag inte
få hjälpa dig av med rocken först? Du ser litet
ovig ut.
Ty John var ganska fet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
