Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Likmaskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LIKMASKAR.
När en konstnär, en författare dör, komma maskarna
och anfalla den ännu knappt kallnade kroppen.
Tänk er in i en enkel, trist, sorglig situation!
Pappa är död, han har plötsligt dött, han ligger
där i sängen, och mamma upptäcker: Pappa är död.
Det blir ett liv — en död, en hemsk, vild,
vansinnig förvirring. Gråt, barnen förstå ännu intet av
det som hänt. Men mamma begriper kanske. Hon
minns kanhända vilda kärleksnätter, vilda sorgnätter,
hemska dagar, ljuva tillfällen med ömsesidig
förlåtelse.
Vilket är det förnämaste i livet.
Det blir natt, män somnar med tårar i ögonens
underliga skrymslen.
På morgonen komma tidningarna med konstnärens
porträtt och en dödsruna, som är författad för länge
sen. En kritiker berättar om den döde. Han var
känslig för konst, för litteratur, för allt vackert,
men han nådde inte så långt han ville. Han var
ganska begåvad men inte tillräckligt. Han var med
ett ord en man, som icke var så stor författare som
han önskade bli. Han var icke en stor författare
eller konstnär. Kritikern säger: »Jag är skyldig mig
själv och all rättvisa att säga detta om den döde.
Han var ingen stor konstnär.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:30:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/motaft/0215.html
