Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skolan slutades med Luciefest och stearinljusilluinination,
betygutdelning och en bedårande stor känsla af frihet för en
hel månad framåt. Jag hade hela dagen förut gjort mina
julklappsuppköp med ett allvar som om de gält summor i mark
i Stället för penni, jag hade tio gånger tänkt öfver om mamma
hade större behof af en penntorkare än af en pepparkaksform,
om pappa hällre for genom sin glesa lugg med en hornkam än
med en af guttaperka och om älsta syster satte mera värde
på en almanack än på en stenkolsbrosch. Sist fattade jag mitt
beslut; min lilla julklappskassa förslog utmärkt trots sin
anspråkslöshet: mor fick penntorkaren, far hornkammen och
syster en almanack. Jag hade dessutom några kommissioner
hemifrån, men de hade bara pliktens biintresse. Mitt största
nöje var sedan att göra rum för min packning i
Valkola-Mat-tis släde och att planera afresan med Matti själf till i morgon
bitti före soluppgången.
Jag var på benen så tidigt att ingen ännu tändt ljus i
huset, jag gjorde de sista förberedelserna för afresan och gick
till skolan en god timme innan det bestämda klockslaget för
Luciefestens början. Det var glädjen som dref mig så
obarm-hertigt xit i vintermorgonen, och jag blef icke ensam om att
vänta på skoldörrarnas öppnande. Tolf eller femton andra
otåliga och frusna pojkar stampade jämte mig på trappan
utanför skolan i den smällkalla, stjärnljusa morgonen. Min glädje
och otålighet blandades med en liten känsla af skam, som
besvärade mig, ty jag var den enda från de högre klasserna och
nödgades nu exponera min barnslighet här alldeles som en
nioårig första klassist. Det gick ändå för sig i mörkret, där
ingen så noga kunde urskilja den andra. Jag tilltalade iDgen,
behöll en isande reserv och huttrade af köld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
