Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— G —
killing på lägsta klassen. Och vi hade likväl kommit öfver
fjärde klassen, och voro både i kunskaper och år jämbördiga
med de forna, afundade och uppburna gymnasisterna! Det var en
af mina största sorger, och jag vet att den hvilade tung på
mången annan sextonåring, som måste röka sin tobak i smyg
och passa på att tömma sitt punschglas så, att lärarne ej fingo
nys om det. Sådant hade aldrig bekymrat de gamla
gymna-isisterna.
Det djupa medvetandet om min orättfärdiga ringhet gaf
mig ingen ro, ty det var just ute på landet under ferierna som
man kunde bära sin värdighet stoltast. Jag gaf mig så hän
åt min bitterhet att jag nästan afundades kadetterna deras
uniformer och själfkänsla, fast det var långt under min värdighet.
Och jag fann på intet medel att höja mig till den framstående
ställning, som egentligen tillkom mig. Snölandskapen drogo
förbi mig med sin strimma mörk skog i fonden, det ena
efter det andra. Hästen gnodde i väg uppfor backe och utför
backe, fimmelstängerna rasslade, bjällran på seldonen höll takt
till farten med nyckfulla små ljud i backarna, men med ett
jämt och starkt klingande på slät väg, som väkte eko när
det bar in i grofskog eller en bärgsbrant råkade finnas i
närheten. Min nästan jämnåriga Valkola-Matti tuggade sin tobak
alldeles fullvuxet och med vanans likgiltighet, samt egde en
skicklighet, fullt ut så stor som hans egen far, att sända sin
bruna saliv famnslångt bort i snödrifvan vid vägkanten. Han
var afundsvärd, trots sin fåkunnighet, han hade långt större
oberoende än jag, och min öfverlägsenhet gent emot honom
aftog med kvadraten på afståndet från lärdomsstaden.
Bäst jag betraktade Matti på kusksätet, påminde han mig
om en af mina studentbekanta i hemsocknen, en lång, trygg
och säker teolog, som skulle prästvigas med det snaraste. Och
så kom jag ihåg hvilken karl han varit redan som gymnasist
på samma klass, där jag nu befann mig. Det var ju som
nyss blifven gymnasist lian en sommar hållit sin första predikan
på själfva predikstolen i kyrkan där hemma. Tänk, en
själasörjare, en folkets lärare då redan, medan jag . . ! En tanke
fiög blixtspabt genom min hjärna och kom mig nästan att draga
et-t andetag af lättnad. Hvarför kunde jag inte göra detsamma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
