Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som höga och andäktiga tankar, jag kände mig liksom dragen
bort ifrån jordelifvets äflan och erfor ett lugnt och stort
välbefinnande, en frid med mig själf som aldrig förr. Annas
hand hvilade alt fortfarande i min, och ifrån lifvets småsinne
flydde vi två upp mot regioner, som liknade det öfre partiet
af altartaflan hemma i kyrkan, med små leende kerubhufvuden
och en öfvervinnelig, salig afmosfär af evig försoning och
förlåtandets frid.
Då föll jag plötsligt ner från det öfre altartafvelpartiet i
släden igen. Men mina föreställningar hade varit så sköna och
fulla af lugn lycka att jag gladde mig åt de två rese-dygn jag
hade för mig, under hvilka jag helt skulle få egna mig åt
mitt stora värf. Mina tankar voro aldrig lifligare och mina
bilder aldrig klarare, än då jag satt varmt inbäddad mellaD
fällarna i släden och såg de hvita snölandskapen liksom i dimma
glida förbi min syn mil efter mil.
Just när jag som varmast gladde mig åt min rättighet
att fantisera fritt, ville icke bilderna forma sig vidare. Det
föll som en skymning öfver kyrkan med de lyssnande
bönderna. Annas hand blef kall och gled ur min; min
inspiration som talare öfvergaf mig, farbror Ramsenius själf blef
knarrig, och min hälgdagsstnmning med små keruber, försoning
och frid, ville icke låta leka med sig längre. Jag började
då välja text till min predikan, för att gräfva ned mig i
detaljer åtminstone, efter helheten ej längre höll iiiop. Men så
gick det upp för mig att det var almanackan och icke jag,
som föreskref text på första söndagen efter nyår, då jag skulle
hålla min predikan. Den upptakten gjorde mig iin kallare,
o. h när Matti i det samma vände sig om pä kusksätet med
en upplysning att vi nalkades middags raststället, så föll jag
ur min höga roll och snärjdes in i ett långt samtal med
honom om allsköns alldaglighet. Den skojaren viste också att
smickra mig med att jag blifvit så gammal och allvarsam . .!
* *
vr
Yi hade rastat till middag och rastat till kväll. Yägen
hade gått hastigt undan, ty Mattis häst hade stått två dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
