Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 22 —
matande och smekande en döende häst i en vak. Så påminde
jag mig att Anna Eamsenius tykte ofantligt mycket om hästar,
och nu tänkte jag på min trofasthet i nöden med dubbel glädje.
Jag vände mig ofta om, och såg slutligen i skumrasket
trenne mörka punkter komma om udden och styra mot oss.
Tänk om det var vargar! Jag hade ingenting annat än en
knif till hästens och mitt försvar och jag iakttog de tre
punkterna med spänning. Jag ville tro att det var Matti och två
andra karlar, men i halfmörkret sågo punkterna så
besynnerliga ut. Också hästen vädrade de annalkande, spetsade sina
bakutstrukna öron och såg så pigg ut att all min ängslan
försvann, ty en häst i en vak spetsar icke öronen på det
viset om det är vargar ban vädrar. Det kom nytt hopp öfver
honom, hela hans frusna kropp spändes i en plötslig ny
ansträngning att komma upp ur vaken, och den var så stor att
den ena fimmelstången lossade och endast den andra blef kvar
för att hålla honom uppe. Han lät höra ett gnäggande, som
icke längre hade kvar det hämska stönandet, och det vakte
ett gladt eko långt borta i skogsbranterna.
— Hoj, hästen min! Lefver du ännu? hördes Mattis röst.
Hästen svarade själf med en ny ljudlig gnäggning.
Tio minuter därefter låg den upphalad på isen ett stycke
från vaken, ur stånd att resa sig upp, men såg tillfreds ut i
alla fall. |fi svepte fällen om honom och gåfvo oss fyra man
starka att sätta Hf i honom med gnidningar och muntra
upprop. Han tuggade under tiden ett par kakor bröd, som Matti
haft med sig och tyktes hämta sig småningom efter det en och
en half timme långa, kalla badet.
— Huru har ni kunnat hålla lifvet i honom så länge?
frågàde man mig.
— Jag har druckit brorskål med honom i vaken, sade
jag och visade den tömda flaskan.
— Ähä! grinade Matti och gned sin häst, så svetten
stod honom i pannan midt i kölden. — Ähä! — Är det
kanske inte bra att lära hästar svälja bränvin? För det kan den
liär hästen förut. Han har, ser ni, varit med på flera
marknader och bytt egare mer än en gång, och då får man lof och
styfva upp häststäbkarn me’d en sup, så han inte hänger öro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
