Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
principer.» Jacobo smålog då han sade detta. Constance
rodnade.
»Helfrid i första rummet, icke sant?» Constance blickade
kallt och stolt på honom.
»Beviset därpå är, att fröken Helfrid icke med ett ord
sökt övertala mig att stanna. Farväl, fröken Constance!»
Jacobo räckte henne handen till avsked, men Constance
låtsade icke märka det.
»Farväl! Ni är således nöjd med er själv? Ni äger den
triumfen att lämna edra vänner i ångest.»
»Vartill denna bitterhet? Ni är själv en alltför ädef
karaktär att icke rätt uppfatta mitt handlingssätt. Ett
vänligt ord, och er hand till avsked!» Det var något vekt
i Jacobos röst, men Constance hörde ej därpå: hon
behärskades av känslor, som ingåvo allt annat utom mildhet och
vänlighet. Också böjde hon blott på huvudet och sade:
»Farväl!»
Några minuter därefter satt Lange i sitt åkdon, son*
ilade fram i den nattsvarta aftonen, vilken upplystes av de
tätt efter varandra följande ljungeldarna. Lange var
alldeles känslolös för ovädret; hela hans själ var vid
Åkersnäs och uppfylld av fruktan att någon olycka skulle inträffa,
innan han hann fram. Just som han körde upp för
fabriksgatan kände han sig liksom tryckt till vagnsgolvet.
Han-erfor därjämte en så våldsam klämning över bröstet, att
han under några minuter förlorade sansen. När han
återkom till besinning, bländades han av ett starkt eldsken. Han
reste sig förskräckt upp. Vagnen, varuti han åkt, stod
still. Hästarne hade blivit träffade av åskan. Kusken hölf
på att kvickna vid ; ty han så väl som Lange, hade förlorat
medvetandet. En av arbetarboningarna stod i ljusan låga.
Det var en ryslig syn. Stormen gjorde faran
överhängande-och i första ögonblicket såg Lange ingen räddning, varken
för de övriga arbetarboningarna eller fabriken. Men
endast ett ögonblick överlämnade han sig åt det hemska
intrycket ; i det nästa var han omgiven av folk och i spetsen
för släckningsarbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
