Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med trötta steg vandrade den gamle mannen, bärande
sonen på sina armar, öfver Pont Neuf fram rue Dauphine
och tog vägen till rue * * *
Han stannade framför ett mörkt hus, hvars gafvel vette
åt gatan.
Det yttre af denna byggnad var föga inbjudande. Den
tjocka tillslutna ekporten, de med luckor innanför försedda
fönstren och det spetsiga taket, allt gaf däråt en otreflig
prägel.
Mannen framtog en nyckel, öppnade därmed porten,
hvarefter han trädde in i huset och slöt ingången
sorgfälligt efter sig. Han trefvade sig fram i mörkret och
började stiga uppför en brant trappa.
Då han befann sig utanför en dörr i första våningen,
satte han ned gossen och bultade tre slag.
En stund förflöt, därefter hördes någon rörelse innanför,
och en kvinnoröst frågade:
»Är det fader Jacob Levitain?»
»Låt upp, Susanna!» svarade Levitain.
I nästan ögonblick öppnades dörren. Ett rödaktigt sken
från en lampa strömmade mot far och son.
»Våra fäders Gud, hvar har ni varit och hur ser ni
ut?» skrek Susanna.
»Lås dörren och låtom oss gå in!» svarade Jacob
Levitain med bestämd röst.
Susanna fann för godt att genast hörsamma
befallningen.
Från förstugan kom man in i ett slags tambur, som natt
och dag hämtade sin upplysning från en lampa- i taket.
Denna entré saknade all möblering och upptogs endast
af packlårar, hvilka blifvit placerade på hvarandra, så att
de betäckte alla väggar.
Midtemot den dörr, hvarigenom man kom in, befann sig
en annan, som förde till den egentliga våningen.
Sedan Jacob så där bestämdt af brutit alla Susannas
utrop och frågor, trädde de in i ett rum, från hvars spisel
flammade en munter brasa.
Lika tarflig som entrén var, lika rikt och yppigt
möble-radt var det rum, hvaruti de nu befunno sig.
Då man stod utanför det mörka huset, var det omöjligi;
att misstänka, att en så treflig, elegant och intagande bo~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
