Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tyst, barn!» förmanade Jacob.
Han och Elias behärskades af helt olika känslor.
Den gamle mannen, som hade blicken fäst på framtiden,
glömde i detta ögonblick alldeles, att det fanns skilda
nationer och skilda intressen. Han tänkte sig jorden såsom
ett gemensamt land, och hennes innebyggare såsom ett
folk.
Under det Jacobs tankar vände sig kring denna höga och
stora världsåsikt, voro sonens mörka och bittra.
Med envist forskande blickar hade barnet låtit sina ögon
irra omkring på folkmassan. Han ville i dessa ansikten
igenkänna deltagarne i tåget till Versailles.
Han betraktade alla dessa människor såsom en röfvarhop.
Deras fröjderop ljödo i hans öron såsom hämndskrik.
Han kunde icke få uti sitt hufvud annat än att dessa händer
voro färgade af blod.
Slutligen återvände man till Paris.
»Jag af skyr detta folk», tänkte Elias, i samma ögonblick
Jacob med kärlek lät sina tankar omsväfva alla jordens
invånare. »Aldrig mer skall jag kunna fördraga de kristna»,
fortsatte Elias i tankarna. »De äro ej annat än mördare.
Jag skall alltid se blod på deras händer.»
Han genomgick sina gräsliga minnen. För hvart och
ett sådant växte oviljan mot de kristna, fransmännen
isynnerhet.
Han kunde icke glömma det blod han sett flyta, och han
ville icke lyssna till de om försoning och en högre
världsåsikt vittnande tankar fadern uttalade.
När fader och son kommo hem efter högtidligheterna
den 14 juli och befunno sig i sällskapsrummet, sade Jacob
till sonen:
»Nå, Elias, hvad tyckte du 0111 festen?»
»Jag tyckte om konungen för det han såg god ut, om
drottningen för det hon var så vacker och om Lafayette
för det han talade så högt», svarade Elias.
Jacob smålog och klappade gossen på hufvudet med
orden :
»Du är för mycket barn för att förstå betydelsen af hvad
du åsett, därför fäster du dig vid enskildheter. Kom hit
och sätt dig vid mina fötter, så skall jag förklara det
för dig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
