Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han ansåg rådligast, att hon helt obemärkt af grannarne
framlefde sitt lif inom de tysta väggarna af hans boning.
Han hoppades att sålunda bäst skydda henne, huru än
revolutionens stormar skulle komma att härja.
Tiden förflöt också stilla och fridfullt i Jacobs hem.
Elias’ svårmod och tungsinthet tycktes ha blifvit trängda
åt sidan af de vänliga känslor, dem umgänget med Sophie
framkallade. Jacob förmodade att den stundliga
beröringen med en jämnårig skulle fullkomligt åter förvandla
Elias till hvad han fordom varit, ett gladt och
lefnads-friskt barn.
Under det friden gästade det judiska hemmet, samlade
sig allt mörkare och mörkare moln på det offentliga lifvets
himmel.
Hvarje dag lämnade Levitain sin boning för att gå ut
i affärer och med detsamma inhämta nyheter.
Den enda, utom Jacob själf, som gick genom den slutna
porten, var Susanna, som måste göra det i och för
uppköpen till hushållet. Elias och Sophie lämnade aldrig
hemmet, utan sällskapade där med hvarandra.
Båda voro betydligt framom sin ålder i förstånd och
allvar.
Det fanns likväl en stor skiljaktighet dem emellan; ty
då Elias’ svårmod ägde en dyster, nästan hård karaktär,
hade Sophies däremot endast en vemodig, alltid mild och
stundom drömmande prägel.
Om deras lif under loppet af några år fått utveckla sig
i stilla frid så skulle Sophies inverkan på Elias blifvit
ganska välgörande. Hennes kärleksfulla och försonande anda
skulle då så småningom förmildrat Elias’ afsky för de
kristna och gjort honom fördragsam; men nu hade
omständigheterna annorlunda fogat.
En afton då de sutto och samtalade, utropade han helt
plötsligt och med en suck:
»Hvarför skall du vara kristen? Sophie, om du vore
judinna, då skulle jag riktigt hjärtligt kunna hålla dig kär,
nu ...»
»Kan du det icke?» frågade Sophie med sitt vemodiga
leende.
»Nej, det är som reste sig mellan dig och mig eder
korsfäste Gud, och då tyckes mig, som äfven du blefve blod-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
