Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men, lika bekymmerslös, som hade hon en vacker
sommardag promenerat i parken.
Efter att hafva gått genom åtskilliga rum, inträdde hon
i det stora porträttgalleriet, som, sedt i denna halfdager,
hade någonting spöklikt. Frigga stannade några
sekunder innanför dörren och lät sina blickar öfverskåda detta
rum, som gömde dragen af de länge sedan hädangångna,
hvilka lämnat i arf ett lysande namn.
Arftagarinnan till detta namn stod nu i midnattens
timme helt allena i sina förfäders minnessal. Sedan Frigga
en stund förblifvit kvarstående, vände hon sig till höger
och gick långsamt framåt, till dess hon kom till ett porträtt,
som hade sin plats midt på den ena långväggen.
Hon stod framför bilden af en man, iklädd en katolsk
biskopsskrud. Månens strålar föllo rakt på konterfejet och
upplyste med en egen klarhet anletsdragen, som voro
ganska karaktäristiska. Det låg i blicken ett uttryck af
oändlig godhet och svårmod, som skarpt kontrasterade med
draget af stränghet omkring munnen. Man kunde se, att
kampen med jordiska lidelser brutit kroppens krafter, men
att själen, förklarad och förädlad, gått segrande ur
striden. Under prelatens namn, liksom under några få af de
andra porträttens, var ett bredt svart streck draget på den
förgyllda skifvan af ramen. Frigga betraktade med djup
vördnad detta ansikte, omkring hvilket man tyckte, att en
gloria borde hafva sin plats.
»Huru mycket man kan göra för sin plikt, det har du
lärt oss», hviskade Frigga. »Större än någon af alla dina
stolta förfäder och fränder är du i mina ögon, emedan
<iu offrade dig själf och alla dina enskilda förhoppningar
om lycka, för att icke kränka en stolt fader. Jag önskade
likna dig i kärlek till det rätta, i fördragsamhet, i
godhet och plikttrohet. — Då vore jag fullt värdig att bära
det namn, du genom din själsstorhet gjort så
vördnads-värdt, och likväl — finnes under ditt namn detta
betydelsefulla streck. Det är således inom vår släkt ett brott att äga
hjärta — och detta brott kan icke en gång döden försona.»
Frigga sammanknäppte händerna och nedsjönk på knä
framför bilden, stammande en varm och innerlig bön. Just
som hon slutade den och skulle resa sig upp, hördes ett
skarpt och doft buller bakom henne. Det var något, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
