Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den vildsint blifna hästen dansade nu rundt omkring,
slående med bakfötterna på ett ursinnigt sätt, så att de
allesammans voro i verklig fara. Såväl Friggas häst som
Valentins och betjäntens blef vo skrämda däraf.
Grefven ryckte emellertid jaktbössan från betjänten, och
i det ögonblick, då man ej kunde se annat, än att Cesar
under sina hofvar skulle massakrera Aurenius, small
skottet, och den gamla trotjänaren störtade liflös till marken.
Frigga slutade sin berättelse med orden:
»Jag sade på morgonen, att jag icke ens till namnet
visste, hvad fruktan var; men jag blef straffad därför, ty
en förfärligare förskräckelse än den jag utstod under allt
detta låter icke tänka sig.»
»Pappa», fortfor Frigga med deltagande, »stod efter
slutad strid en lång stund tyst och betraktade sin
döds-skjutne favorit. Därefter räckte han Aurenius handen och
sade endast: ’Tack!’ kastade sig så upp på Fredriks häst
och red tigande fram till Månsberg, för att gifva
befallning om Cesars bortskaffande och nedgräfvande.»
Grefvinnan syntes upprörd, och då dottern tystnade,
sade hon:
»Gud låte denna händelse ej förebåda något sorgligt!
Det är en gammal sägen inom Harthonska släkten, att då
dess ägare själf skjuter sin lif häst, träffas familjen af
någon stor olycka. Dock, det är ej rätt att fästa sig vid
dylikt prat, som helt säkert ej har någon betydelse.»
Grefvinnan nickade åt dottern och lämnade rummet
för att göra toalett.
Då Frigga inträdde i salongen, fann hon där fadern
före sig, något som var högst ovanligt, emedan grefven
och grefvinnan vanligtvis icke blefvo synliga förrän
middagsklockan ringt.
Då han fick se dottern, gick han vänligt emot henne,
sägande: »Jag önskade träffa dig, innan vi samlades, och
jag är nöjd med ditt utseende. Du har ju förstått, att jag
vill, det vi alla glömma förmiddagens händelse.»
»Jag har redan glömt den, efter du så vill», svarade
Frigga och kysste grefvens hand.
Frigga ställde sig vid ett af fönstren, tänkande:
»Huru mycket ligger icke i detta drag af min far!
Han vill ej, att man skall minnas den fara, som hotat
honom, än mindre den smärta han erfarit. ’En Harthon bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
