- Project Runeberg -  Börd och bildning /
124

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Klockan sju körde jaktvagnen upp på gården. Några
minuter därefter syntes Valentin på trappan.

»Kör till nedre parkporten och vänta mig där!» befallde
han kusken och gick därefter ned i parken.

Han tog vägen direkt till sjöstranden.

»Tillgif, att jag uppsökt fröken!» yttrade han till en liten
kvinnofigur, som stod och betraktade det lugna vattnet,
öfver hvars yta dimman sväfvade.

Frigga vände sig något öfverraskad om, och sade:

»Huru visste löjtnanten, att jag var här?»

»Jag visste det ej; men jag hoppades, att ni skulle göra
er vanliga promenad», sade Valentin.

»Jag tror ni sade ’min vanliga’?» frågade Frigga.

»Ja!»

»Och likväl påstod ni häromdagen, att jåg älskade
mor-gonhvilan.»

»Tillåt, att vi lämna detta! Jag var eljest nog djärf
att uppsöka fröken, för att säga er farväl innan jag reser
bort.»

»Ni tog alltså för afgjordt, att jag icke skulle ’försofva’
mig, eftersom ni ej tog af sked, då vi åtskildes i natt?»

»Jag yar fullt förvissad att vi skulle träffas.»

»Ni skulle kunnat missräkna er.»

»Jag kan icke missräkna mig på er.» En paus
uppstod.

»Ni reser!» återtog Frigga. »Jag tillstår, att det
förvånar mig.»

»Det förvånar er ej; men det skulle förvånat er, om
jag stannat.»

»Man bad er likväl därom.»

»Det jag vägrade göra, då ni önskade det, kunde ej
någon annan förmå mig att göra.»

»Akta er, ni drifver nu ånyo ett falskt påstående.»

»Jag drifver alls icke något; jag uttalar blott en
sanning. Och nu farväl, fröken Harthon!»

Valentin bugade sig. Frigga lade sin hand i hans,
sägande :

»När kommer ni åter?»

»När skörden är bärgad.»

»Godt, välkommen då och alltid! — Haf tack för att ni
reste!» tilläde hon med ett mildt leende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free