Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marie Antoinettes vänner och drogs in i alla de intriger,
som hofvet spann för att motverka folkresningen.
Han, den ende man hon älskat, blef hennes motståndare.
Olycklig i sitt äktenskap, emedan mannen aldrig kunde
förlåta det fel hon begått, var hon äfven olycklig såsom
mor; ty utom det att hon måste förneka sitt mest älskade
barn, hölls hon af markisen skild från sin son. Mannen
ansåg henne icke värdig att uppfostra hans son. Olycklig
var hon äfven såsom kvinna, ty hon ägde ej aktningen
för sig själf. Olycklig blef hon genom den furstinnas fall,
vid hvilken hon fäst sitt intresse. Hon dog i följd däraf,
nedstungen af några banditer, tillhörande pöbeln, och
utandades sin sista suck i en portgång, skild från alla de
sina. Försynen hade på ett allvarligt sätt låtit henne gälda
sitt felsteg. Icke nog härmed, utan allt hvad hon själf
velat göra för att försona det, förblef utan gagn för det
barn, hvars öde låg henne mest om hjärtat. Sophie d’Escare
har af er far icke kunnat återfinnas, och hvilken lott, som
blifvit markisinnans dotter beskärd, är således obekant.»
Valentin reste sig upp tilläggande: »Nu har jag slutat.
Jag vill endast tillägga: Ryktet, detta osynliga, men
fruktansvärda något, hviskar redan om, att ni kommit till
Ljungbro för att upplifva en gammal förbindelse. — Det fordras
så litet för att kasta skugga på den renaste kvinna, och
därför — måste ni eller jag lämna Ljungbro. — Min heder
och mitt samvete förbjuda mig att stanna och gifva näring
åt det prat, som är sårande för er och förnärmande för
grefve Eldaus öra.»
Lilie hann ej svara; ty Aurore trädde helt hastigt ut i
salongen.
Några minuter därefter hördes klingandet af bjällror. —
Sällskapet hade återvändt från sin utflykt.
Då man efter afpälsningen inträdde i salongen, fann man
Lilie, Valentin och Aurore dän
Friggas utseende var nästan högdraget, då hon fick se
Valentin. Den böjning på hufvudet, hvarmed hon
besvarade hans hälsning var ganska stolt.
Valentin tycktes ej gifva akt därpå, utan mötte helt lugnt
Friggas stränga blick.
Vid middagsbordet gaf Lilie tillkänna, att hon gjort upp
parti med grefve O—s, att samtidigt med dem lämna
Ljungbro och återvända till Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
