Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rit slaget med oförändrad hållning; men i hvarje af hans
drag lästes, att det träffat hjärtat.
Grefvinnans — moderns — smärta tvingar oss att
nedlägga pennan.
*
Tiden, som nu följde, var mer än sorglig, den var hemsk.
Valentin hade visserligen genast skickat till Q— efter den
skickligaste läkare, som där fanns; men läkarekonsten
föreföll vanmäktig mot det onda, som nu fjättrade Melcer
vid sängen. Smärtorna i hans hufvud voro så våldsamma,
att de försatte honom i raseri, och för att så mycket
möjligt var förebygga dessa utbrott, måste doktorn tillgripa
opiat.
Under de första veckorna ägde grefvens icke heller trösten
och hjälpen af Valentins närvaro, utan till oron öfver
sonen kom den öfver Valentin. Han hade nämligen
insjuknat till följd af den skada, Melcer tillskyndat honom i
armen, då de voro på Vårnäs, och hvilken skada gått upp
under den sista kampen. Hela armen var inflammerad, och
den däraf uppkomna febern höll Valentin bunden vid
sängen ett par veckor.
Under hvarje ljust ögonblick som Melcer hade, frågade
han efter Valentin och önskade tala med honom.
Så fort vår löjtnant kunde lämna sina rum, intog han
också en plats vid Melcers sjuksäng, för att vaka öfver
honom.
Grefven hade förskrifvit en läkare från Köpenhamn och
äfven en från Stockholm; men de förmådde lika litet som
de förut tillkallade.
Så hade vintern förgått och våren nalkats, leende och
full af hopp för den, som ägde något att hoppas, men en
bitter kontrast till smärtan för den, hvars inre sargades
däraf. Alla stunder Valentin kunde vara ifrån, tillbragte
han hos den sjuke. Aurenius var den, som Melcer helst
såg vid sin sida då han var redig, och den enda som fick
makt med honom under hans anfall af raseri.
E11 afton i maj återvände Valentin från ett besök på
Vårnäs, som han varit nödsakad att göra. Han hade ridit
fort hela vägen, ända till dess han kom in på Ljungbro*
skog, då han saktade farten och lät hästen gå i skridt.
Rundt omkring honom sjöngo fåglarna sina aftonkörer. Äf~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0185.html
