Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Valentin helt tidigt till prostgården för att åtfölja fadern
i kyrkan.
Man sjöng just slutet på predikstolspsalmen, då det blef
en liflig rörelse i den lilla kyrkan. Allas blickar riktades
mot dörren. Äfven Valentin vände på hufvudet. Han
spratt till af öfverraskning och hade så när rusat ut ur
bänken för att skynda emot dem, som kommo gående
uppför stora gången. Bänkdörren, där Valentin satt,
öppnades. Grefve Harthon steg in. På motsatt sidix i kyrkan
intogo grefvinnan och Frigga sina platser.
Grefven tryckte tigande, men hjärtligt, Valentins hand;
därpå böjde han sig ned för att framstamma en tyst bön.
Valentin fäste nu ögonen på grefven, och han kände sitt
hjärta sammandragas af en pinsam känsla vid åsynen af
den förändring, som detta enda år hade åstadkommit.
Grefve Harthons vackra hår hade blifvit snöhvitt, hans höga
panna fårad och dragen aftärda.
Predikan började.
Med hufvudet högburet som förr, och hållningen
oförändrad, lyssnade grefven. Texten handlade om »den nya
födelsen», och den behandlades af prosten på ett så till
hjärtat talande sätt, att, då han sade amen, kände en hvar
både tröst och uppbyggelse af hvad predikanten talat.
Djupt nedböjd, bad grefvinnan efter predikans slut. Den
hårdt pröfvade modern bönföll om undergifvenhet i
pröf-ningen. Äfven grefvens bön var lång. Då han åter reste
sitt silfverhvita hufvud, lästes på de af sorg plöjda
dragen den inre frid, som i detta ögonblick uppfyllde hans
s j äl.
Gudstjänsten var slut. Man trädde ut ur sina bänkar.
Nu först riktades Valentins blick på Frigga. En varm
rodnad betäckte hennes kinder, då hon besvarade hans
hälsning, och ett leende, fullt af tillfredsställelse, upplyste
ansiktet, då hon räckte honom handen, sägande: »Det var
således i Guds tempel, vi skulle återse hvarandra.»
»Ja, Guds välsignelse hvilar öfver ert återvändande till
hemmet», svarade Valentin och tryckte hjärtligt hennes
hand.
»Och öfver vårt möte», tilläde Frigga.
»Tack!» stammade Valentin med rörelse. »Jag
behöf-ver ju icke säga: välkommen hem!»
»Nej, jag vet, att ni tänker det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
