35 (Börd och bildning)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag för min del», svarade Frigga, »anser hvarje svek
mot sanningen för ett sådant brott. Edra tvifvel voro
därför lika sårande som mina; ni borde ha varit lika
förvissad om omöjligheten för mig att gifta mig utan kärlek
som jag är det i af seende på er.»

»Mellan oss två är en väsentlig skillnad: jag är en man
och bestämmer själf öfver mitt öde.»

»Och jag är till tankar och känslor lika själfständig som
ni, då det gäller mitt hjärtas värld.»

»Är ni säker därpå?»

»Svaret på den frågan kan endast framtiden gifva.»

Frigga reste sig och tilläde: »Nu gå vi in och sjunga
en af våra gamla duetter, till bevis på att icke någon
disharmoni finnes oss emellan.»

Valentin släppte den hand han en stund hållit sluten
i sin, och följde Frigga in i salongen.

Efter den aftonen var Valentin åter sig lik i sitt sätt
mot Frigga.

En eftermiddag, någon tid efter ofvanbeskrifna
samtal, återvände de från prostgården till Ljungbro.

»Jag skall hälsa från Lilie», sade Frigga. »Jag har
haft bref från henne.»

»Grefvinnan mår bra, hoppas jag?»

»Ja, och hon tyckes nu, sedan hon fått återvända till
Frankrike och vistas hos sina föräldrar, äfven vara vid
ganska godt lynne.»

»Det är naturligt. Grefvinnan har nu alla dem hon
älskar omkring sig, man, barn och föräldrar. Såsom mor
har hon ju dyra och heliga plikter att lefva för.»

»Det är sant.» Frigga gick en stund tigande och såg
rakt framför sig. Plötsligt sade hon: »Något, hvarmed
jag aldrig rätt kan förlika mig med, är den lätthet,
hvarmed människorna i allmänhet byta om känslor. Det
förefaller mig, som beständigheten vore ett vackert ord och
ej någonting verkligt.»

»Den är ganska verklig: men vi öfverskatta den
understundom, och därför bli vi bedragna», svarade Valentin.
»Men huru kom fröken på dessa tankar?»

»Med anledning af Lilie och er. — Ni har en gång varit
häftigt förälskad i henne, och ändå talar ni nu om henne.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/mssbob/0195.html

		Börd och bildning / 35 (1913) Author: Marie Sophie Schwartz Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|