Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken och räckte honom handen sägande: »Jag trodde, att du
begifvit dig till ditt kontor. Klockan är redan mycket.»
»Det händer väl aldrig, Judith, att jag aflagsnar mig
från hemmet, utan att först säga dig farväl.» Därvid
tryckte han- en lätt kyss på Judiths bleka panna.
Ett matt leende gled öfver judinnans läppar, då hon
svarade: »Nej, under de tre och tjugu år vi varit gifta
har du aldrig en enda gång glömt hvad plikten af dig
fordrar.»
»I fall jag gjort det, skulle jag ju ha brutit det löfte
jag gaf, då jag frågade, om du hade mod att bli min maka.
— Men det är ju öfverflödigt, att vi tala härom. —
Tjugu-tre års sammanlefnad bör å ömse sidor ha lärt oss, hvad
vi äga att hoppas och vänta af hvarandra.»
Elias satte sig i en fåtölj, Judith strök hastigt med
näsduken öfver ansiktet. Elias återtog: »Jag kommer för att
underrätta dig om, att jag ämnar resa bort. Då jag
be-gifver mig från börsen i dag, anträder jag genast resan
utan att komma hem. — Huru länge jag blir borta, kan
jag icke säga.»
»Hvart reser du?» frågade Judith lugnt och tog en
stickning, som låg på bordet.
»Till Schweiz. Jag måste söka få reda på
sammanhanget med den där historien vi i går läste i tidningarna. Om
denne man, som nämnde Jéröme Bassals namn, äger några
anhöriga, böra dessa kunna gifva mig upplysningar. —
Förr än jag återfinner Sophie, skall jag aldrig få någon
ro i min själ. — Det är nu trettiosex år sedan hon
försvann, och likväl vaknar jag aldrig någon morgon eller
somnar någon afton, utan att jag tycker mig höra min fars
röst, som från sin graf ropar: ’Huru har du uppfyllt ditt
löfte till mig; hvar är Sophie’!»
Elias lutade hufvudet i handen och fortfor: »Jag har
rest igenom hela Europa; jag har genomsökt hvarje land,
men utan att finna ens ett spår af henne, som kanske,
under det hemgiften i mina händer mångdubblats, varit
fattig, utan bröd och skydd för sig och de sina.»
»Min vän, om hon varit fattig, hade hon väl vändt sig
till dig», inföll Judith. »Hon visste ju, att din far gifvit
henne en stor hemgift, och säkert hade hon, om behofvet
påkallat, infunnit sig för att göra sin rätt gällande.»
»Icke hon. — Du känner icke, hvilken karaktär denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
