Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till flykten. Det är något hemskt uti att hafva fästmö;
men du älskar väl bojan, eftersom du lagt dig till därmed.
— Nå, hur är det med den stackars modern till flickan,
som bröt sitt ben? Jag har hela dagen ej tänkt på något
annat än henne.»
»Hvad skulle du då gjort, om du varit i mitt ställe?»
sade Israel och kastade sig ned i en fåtölj. »Jag är
visserligen endast en helt ung läkare», fortfor han; »men
ännu aldrig har jag varit vittne till något så upprörande
som den tafla jag i dag haft för ögonen.»
»Har flickan brutit benet så illa, att hon är död?»
frågade Abraham.
»Nej, hon lef ver, och icke heller var det skadan i
benet, som grep mig, utan det var åsynen af det armod,
hvartill dessa varelser voro hemfallna. Deras hem,
beläget fem trappor upp, på en vind, bestod af ett litet
fyrkantigt kyffe, så stort, att, då man stod midt på golfvet,
kunde man nå alla fyra väggarna. Denna skrubb hade
ett fönster eller rättare en glugg, som satt uppe vid
taklisten ; väggarna voro utan tapeter, taket svart och
dörren hopsatt endast af ohyflade bräder. I rummet fanns
en säng med snöhvita lakan; men då vi lade ned den unga
flickan på densamma, upptäckte jag, att dessa voro bredda
öfver halm. En trästol utan karm, ett litet skrin och en
pall fulländade möbleringen. Bord och dylikt hörde till
sådana lyxartiklar, som ej förirrat sig till detta hyble.
Jag insåg genast, att hon icke kunde stanna i denna
eländiga boning, och föreskref därför omslag, till dess jag
hunnit anskaffa hvad som behöfdes för att spjäla benet.
Då jag kom ut från de arma varelserna, skyndade jag
mig att få veta hvem som rådde om huset, hvarefter jag
bestyrde om att få ett bättre rum för min patient. Efter
några svårigheter, dem husets värdinna gjorde på den
grund att de voro alldeles utfattiga, och hvilka först
häf-des, då jag betalat henne tvenne månaders hyra i
förskott, fick jag ett stort och rymligt rum i fjärde
våningen. Dit flyttades flickan af mig och mitt biträde, då jag
återkom. När operationen med benet var slutad, och
jag-genom en rogifvande dryck fått flickan i en lätt
slummer, yttrade modern med ansträngning:
»Jag vet icke, herr doktor, huru jag skall kunna tacka
er för hvad ni gjort; men jag vet, att jag icke kan an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
