Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej; men jag har aflägsnat henne för att få tala med
er», sade madame Moulin. »Älskar ni min dotter?»
»Ja, madame, af hela min själ.»
»Gabrielle har förtrott mig det; men, Abraham, har ni
betänkt, att hon är kristen och ni jude?»
»Skulle ni, madame, så upplyst och fördomsfri, fästa er
därvid?»
»Själf varmt tillgifven kristna läran, har jag, uppfödd
under revolutionen, lärt mig, att människorna äfven i
religiöst afseende måste vara fria. Jag vördar således hvars
och ens öfvertygelse. Så är det icke med er fader.
Samma revolution, som gjorde mig human vid bedömandet af
religiös skiljaktighet, har gjort honom intolerant. Han
skall aldrig gifva sitt samtycke till en förening mellan sin
son och en kristen flicka.»
Abraham hade med ungdomens vanliga tanklöshet
hän-gifvit sig åt sina känslor utan att reflektera öfver
framtiden. Madame Moulins milda och allvarliga ord väckte
honom ur den sköna drömmen. Verkan af dem var också
bedöfvande. En lång stund satt han orörlig. Hela
sanningen af hvad hon sagt framstod för hans själ. Han
insåg nu, att fadern skulle betrakta förbindelsen mellan
sonen och en kristen såsom en synd.
Slutligen, efter att en lång stund hafva förblifvit tyst,
sade han: »Madame, ni har bedömt min far ganska sant.
Han skall få svårt att gilla min kärlek till Gabrielle.»
»I sådant fall, Abraham, har ni och äfven jag mycket
att förebrå oss. Jag har obetänksamt låtit er umgås och
dagligen vara i beröring med Gabrielle; men jag trodde
icke, att min fula och ofärdiga flicka skulle kunna
uppväcka kärlek. Ni å er sida har haft orätt, som talat
kärlekens språk till den, med hvilken ni visste, att er far aldrig
skulle vilja se sin son förenad. Gabrielle har vid er fäst
sitt hjärta och — nu reser sig mellan henne och er en
oöf-verstiglig skiljemur. Ni inser väl, att ni och Gabrielle
måste skiljas.»
»Omöjligt, madame, begär icke, att jag skall upphöra
att se Gabrielle. Ni kan icke vara så grym.»
»Jag måste. — En kärlek utan framtid får icke
fort-lefva. — Enda utvägen att döda den är skilsmässan.»
»Och ni tror, att någon skilsmässa i världen skulle
komma mig att glömma Gabrielle?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
