Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att säga min. Det är första gången jag benämner
dig så — och det blir äfven den sista. — Jag vet det.
Det är nu ett år sedan jag lärde älska dig. Först
i går och i dag har jag själf förstått, huru mitt
hjärta håller dig kär. Jag skall från flicka bli kvinna,
från ung kvinna gumma; men min kärlek till dig
skall ändå förblifva densamma.
Då jag sagt dig, huru jag älskar, förstår du
äfven, att denna kärlek icke kan leda till annat än
försakelse. Den är ej för detta lif v et. — Vi måste
skiljas.
Under den tid jag älskat dig, har jag icke tänkt
på framtiden, aldrig reflekterat öfver, att vi voro
uppfödda i olika religioner. Jag har endast hängifvit
mitt hjärta åt den ömhet, som det inrymt, och lefvat
i ögonblicket. Jag är nu väckt ur min glömska. Jag
vet nu, att ingen gemensam lycka finnes för makar,
skilda genom olika religioner. — Må Gud bevara mig
att glömma det högsta vi äga för stundens lycka.
Lef väl! Glöm gärna mig och blif lycklig, det
önskar den, som i döden förblir
din Gabrielle
»O, mina fäders Gud, förbarma dig öfver mig!»
utropade Abraham efter slutad läsning och förde händerna till
sin panna och skyndade bort, utan ett ord till afsked.
Något senare samma dag mottog Elias följande biljett:
Monsieur!
Min dotter har uppoffrat sin kärlek. — Hon är
stark och har ett modigt hjärta, som skall ingifva
henne förmåga att bära lidandet; men er son tyckes
ej äga samma förmåga. Vaka öfver honom, till dess
hans sinne blir lugnt, därtill uppmanar er
Gabrielles mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
