Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stånd, mumlande för sig själf, att det just var ett vackert
mönster till guvernant, som spökade ute i mörkret om
kvällarna.
Alldeles okunnig om att den stolte ägaren af Erikshof
nedlät sig att spionera, fortsatte Gabrielle sin väg.
Kommen till slutet af alléen, vek hon af till höger, där en rad
af boningar för betjäningen var belägen. I den första af
dem gick Gabrielle in.
»Hvad kan hon ha att göra hos min ena kusk?» tänkte
grefven, då hon försvann genom stugans dörr.
Han afvaktade hennes återkomst, fast besluten att med
en skarp anmärkning undanbedja sig, att Gabrielle, så
länge hon var hans dotters lärarinna, promenerade
omkring i mörkret. Den förnäme herrn fick emellertid vänta
rätt länge.
Äntligen syntes Gabrielle. Ernfrid gick henne rakt
till mötes. Det var nu alldeles mörkt, så att den unga
flickan icke märkte honom, förrän han var henne helt nära.
»Det förvånar mig, att ni, som för några dagar sedan
talade om vikten af en lärarinnas kall, likväl har så
oriktig uppfattning däraf, att ni vid denna tid företager
vandringar på egen hand. När och hvar är det brukligt, att
■ett hederligt ungt fruntimmer går ut ensam i mörkret?»
frågade Ernfrid.
»När hon kan gagna någon, som lider», svarade
Gabrielle frimodigt. »Er kusk, herr grefve, som brutit benet
af sig, äger endast en gammal och lam mor, som vårdar
sig- Jag har å grefvinnans vägnar underrättat mig om
hvad den olycklige kan behöfva.»
»Detta uppdrag tycker jag grefvinnan kunde gifva sin
kammarjungfru och ej sin dotters guvernant. Jag visste
icke, att det var öfverensstämmande med den senares
värdighet att gå ärenden.»
»Jag gör det icke heller. Grefvinnan är i okunnighet
om det steg jag tagit. Jag ämnar gifva henne del däraf
och uppmana henne sörja för den, som i hennes mans
tjänst blifvit benbruten. Nu är det öfverflödigt, då herr
grefven fått kunskap om, att den stackars kusken behöfver
vård och bistånd.»
»Ni har således spelat barmhärtighetens ängel mot en
.af mina underhafvande?»
»Icke just det; men om så äfven varit, härflyter det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
