- Project Runeberg -  Börd och bildning /
116

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den gamle mannen nämnde de musiknummer han
önskade höra.

Några minuter senare satt Gabrielle vid pianot.
Ernfrid blef stående orörlig vid sidan däraf, skarpt fixerande
henne.

Nu ljödo de första ackorderna. Det svåra stycket af
Mozart utfördes på ett sätt, som lämnade intet öfrigt att
önska. Det var ej en vanlig guvernant-talang, utan en
öf-verlägsen virtuositet i det sätt, hvarpå Gabrielle
behandlade instrumentet. Generalen var förtjust, Ernfrid
förvånad. Gabrielle komplimenterades af generalen och de
främmande. Ernfrid, som aldrig i sällskap gjorde sig skyldig
till något brott mot höfligheten, bugade sig äfven.

Småleende sade Gabrielle till honom: »Jag hoppas, att
herr grefven icke har något att förlåta mig?»

»Icke såsom musikalisk artist», svarade Ernfrid kallt.

*



De små fientligheterna från grefvens sida mot
Gabrielle fortforo alltjämt. Vid minsta sken af anledning var
han färdig med en anmärkning; men hvarje sådan befanns
alltid vid närmare granskning obefogad. De återkastades
sålunda på honom, som gjorde dem.

Han fick en morgon t. ex. se Gabrielle och dottern helt
tidigt företaga en promenad. Fröken klef friskt på i den
djupa smutsen. Kommen i alléen, stannade hon och
tilltalade tvenne barn, tillhörande något torparefolk under
Erikshof. Elvira klappade den ena af dem. Allt detta
såg Frnfrid från sitt fönster.

När Gabrielle och Elvira kommo hem, blef den
förstnämnda genast kallad till grefven. Han frågade, om hon
trodde, att det vore öfverensstämmande med hans vilja, att
Elvira skulle promenera i ett dylikt väglag, då hennes far
hade hästar på stallet, och det blott behöfdes gifva
befallning om ett åkdon. Vidare tyckte grefven, att Elvira
alldeles icke hade något att göra med böndernas barn och
ingalunda behöfde vara »en camrade» med dem.

Gabrielle åhörde honom tigande. Med lugn ton
svarade hon:

»Jag tog för afgjordt, att grefven visste, att läkaren
föreskrifvit Elvira att hvarje morgon göra en promenad
till fots i fria luften. Det är för att följa denna föreskrift

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free