Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smålog. — Det var första gången Gabrielle såg honom
le. — »Jag har funnit dem i en bok; hvilken skall ni strax
få veta.»
Ernfrid tog en blyertspenna, tecknade några ord under
verserna och tilläde: »Troligen har mamsell Moulin
lof-vat förtiga den anonyma författarens namn. Jag måste
således finna mig uti att ej känna det. Jag kan likväl ej
neka mig nöjet att gifva er titeln på arbetet, där jag
funnit dessa verser», härvid räckte han henne papperet.
Gabrielle kastade en blick därpå och rodnade.
Ernfrid återtog med likgiltig ton: »Skulle ni ej vilja
låta oss höra litet musik?»
Glad att slippa ifrån alla de frågor, som hon såg
sväf-va på Lilies och Arthurs läppar, skyndade Gabrielle till
pianot.
Hon hade likväl knappast slagit an de första
ackorder-na, då betjänten anmälde, att doktor Levitain önskade tala
vid mamsell Moulin. Gabrielle lämnade instrumentet,
gjorde några ursäkter och skyndade ned till sina rum.
»Hvad vill detta säga?» utropade grefven. »En jude
såsom gäst i mitt hus. — Det var något för starkt. Och
det förvånar mig, att den, som varit lärarinna hos lord
Q—field, har dylika bekantskaper.»
»Dylika bekantskaper!» utropade Lilie, som var vid
dåligt lynne, därför att hon icke fått veta något närmare om
de där verserna. »Hvem fäster sig numera vid om en
människa är jude eller kristen! Ingen med anspråk på
bildning åtminstone. Namnet Levitain är ett i Frankrike
mycket ansedt och aktadt namn, detta måtte väl du veta,
som vistats i Paris så mycket.»
»Hvad betydelse detta namn äger i Frankrike, känner
jag icke, och det är mig fullkomligt likgiltigt. Jag vet
endast, att det är namnet på en judefamilj här i Sverige.
Adeln i mitt fosterland har ännu ej glömt sig därhän, att
den upplåter sitt hus för judar.»
»Hvad bevisar det?» inföll Lilie. »Jo, att svenska adeln
är långt efter i upplysning.»
»Verkligen, och ändå anser ni oss lutheraner för
kättare», svarade Ernfrid kallt.
Lilie bet sig i läppen, och Ernfrid fortfor: »Om du,
bästa Lilie, är liberalare, då frågan gäller en jude än en
reformert, så saknar jag lust att vara det. Jag ämnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
