Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Veckor och månader förflöto, under hvilken tid bref ven
från markisinnan kommo allt tätare och tätare. För hvarje
bref blef Lilie mer och mer förändrad och inneslöt sig
flera timmar, ja, hela dagar på sina rum. Elvira ensam
fick då besöka henne.
En dag i början af maj efter att sålunda lefvat
af-söndrad ett par dagar lät grefvinnan säga Gabrielle, att
hon önskade se henne i salongen.
Lilie var mycket blek och såg lidande ut. Hon hälsade
på Gabrielle med skenbar vänlighet och skulle just börja
ett meddelande då Ernfrid inträdde.
Han kysste Lilie på handen, och sade några kallt
höf-liga ord om att det gjorde honom nöje att se henne
fullkomligt återställd; därefter bugade han sig tigande för
Gabrielle.
Han sysselsatte sig sedan med Elvira, som sprungit
honom till mötes och klängde upp i hans knä. Barnets
ansikte var blekt. De eljest glädjestrålande ögonen voro
matta. Hon slog armarna om faderns hals, sägande, i det
hon tryckte sin kind mot hans:
»Pappa är det sant, att Gud ej tycker om dig och mig?»
Lilie spratt till och blef mörkröd. Hon utropade med
förebrående ton: »Elvira!»
Flickan lindade armarna fastare om faderns hals, och
Ernfrids förut mulna panna blef ännu mulnare.
»Hvem har sagt det?» frågade han. »Är det din
lärarinna?»
»Nej, bonne amie har alltid påstått, att Gud håller af
alla goda människor; men mamma brukar säga, att han
icke älskar dig och mig, emedan vi äro kättare. Hvad är
det att vara kättare, pappa?»
Elvira vände på hufvudet, och blickande på modern
till-lade hon med ett vänligt leende: »Mamma, du får icke bli
ond, för se jag vill bara, att pappa skall säga dig, att
Gud nog håller af oss alla; då slipper du gråta så mycket
som du gjort de här sista dagarna.»
Flickan tog med båda händerna om faderns ansikte och
fortfor: »Det är synd om mamma, skall du veta. Hon har
icke vågat äta på flera dagar, utan bara legat på knä och
gråtit och bedt, att Gud icke skulle vara ond på dig och
mig. Nu vill Elvira veta, om mamma behöfver svälta, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
