Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mitt barn i en judes händer!» tänkte Ernfrid och tog
ett steg mot Gabrielle, som nu vände sig till honom.
»Mamsell!» utropade han.
Gabrielle fattade honom om armen och sade med ett
gripande tonfall: »Jag vet hvad ni vill säga, grefve; men
jag ber er att vänta därmed, till dess doktor Levitain
yttrat sig om Elviras tillstånd. Ni har lofvat mig
förtroende, visa det nu, då det gäller er dotters lif!»
Israel hade i förbigående gjort en bugning för grefven
och därefter gått direkt fram till sjuksängen. Sedan han
undersökt barnet vände han sig till Ernfrid, sägande: »Jag
önskar tala vid den läkare, som skött fröken.»
Gabrielle ilade till dörren. I nästa ögonblick stod
doktor D. vid Israels sida. Han bugade sig för den
israelitiske läkaren på ett sätt, som visade, att han ansåg sig hälsa
en öfverlägsen personlighet.
»Hvilken dom fäller doktor D. om barnet?» frågade
Israel.
»Att här knappast finnes något hopp. Denna feber har
härstädes på en kort tid skördat många offer. — Herr
doktorn, som ägnat sig åt studiet af denna sjukdom i
utlandet, känner dock kanske någon ny behandling, som med
hopp om framgång kunde användas», svarade doktor D.
En kort öfverläggning följde, hvarefter Israel ur ett
litet etui framtog ett pulver, som han lät Elvira taga in.
Doktor D. såg orolig ut och blickade ängsligt än på
Israel, än på Elvira. Den förre höll barnets feberheta hand
i sin. Så förflöt något mera än en half timme, då flickan
föll i sömn.
Hela dagen och äfven natten stannade Ernfrid och Israel
hos den alltjämt sofvande Elvira. Mot morgonen blef
sömnen allt lugnare och lugnare.
Gabrielle vakade i rummet bredvid, fullt sysselsatt med
Lilie, som oupphörligt fick det ena spasmodiska anfallet
efter det andra.
Morgonen kom grå och kall, med en dager, som
liknade skymning. Lilie hade fallit i en kort slummer och
Gabrielle satt vid hennes säng med hufvudet lutadt i
handen. Plötsligt stördes hon ur sina sorgliga tankar af
dörrens öppnande. Grefve Ernfrid gick med ljudlösa steg
fram till henne. Han var mindre blek, och pannan var
ljusare än aftonen förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
