Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svåra febern. Lif och död skulle nu kämpa om hennes
tillvaro. — Hvems segern denna gång tillföll, skola vi
snart erfara.
*
När Frigga lämnade Erikshof, ledsagades hon af Arthur
och Ernfrid ända till Lenby, den förres egendom, en mil
från Ljungbro, hvarefter hon och mamsell Dorbineau
ensamma fortsatte återstoden af vägen.
Frigga hade under hela resan varit tyst. Det syntes,
att något särskildt sysselsatte hennes tankar och gjorde
henne ouppmärksam. Vid ankomsten till Ljungbro
mottogs hon af kapten D—, som ännu bibehöll sig på sin plats
såsom förvaltare af de Harthonska egendomarna. Med
några vördnadsfulla ord hälsade kaptenen sin patronessa
välkommen till hemmet och ledsagade henne sedan in i
salongen.
»Huru må prostens?» frågade Frigga. »Jag har under
mitt vistande på Erikshof hört, att löjtnant Aurenius
åter-vändt, höljd af ära och ordnar.»
»Det är sant, Aurenius är nu öfverste i franska armén
och officer af Hederslegionen. Säkert skulle fadern hellre
se, att han ännu vore endast löjtnant och förvaltare på
Ljungbro.»
»Och skälet?» frågade Frigga, fästande sina ögon på
kaptenen.
»Att Aurenii ära kommer måhända att kosta honom
lifvet. Han är åter i hemmet, men döende.»
»Döende!» utropade Frigga med färglösa läppar och
tog ett steg mot kaptenen. »Det är icke möjligt, herr
kapten!» tilläde han och hämtade efter andan.
»Tyvärr är det allt för möjligt. — Genast vid hans
ankomst till fäderneslandet gick en af hans blessyrer upp.
Han företog det oaktadt resan till Bro, och
ansträngningarna under färden förvärrade tillståndet så, att läkaren
nu icke lämnar stort hopp om hans vederfående.»
Frigga hade stått orörlig med högburet hufvud, under
det kaptenen talade. Det var liksom om hon rest sig upp
mot detta sista slag, som drabbade henne. En häftig
skälfning gick igenom hennes kropp. När kaptenen
tystnade, sade hon i ovanligt kort ton: »Var god och gif order
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0310.html
