Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle han anträda färden ensam, och då blefve Bassal
utan bistånd till fortsättande af sin resa.
»Ni är öfvermodig, såsom alla af er kast, och
missbrukar nu er ställning till mig», yttrade Bassal. »Nåväl, jag
skall bli er vägvisare; men, händer någon olycka, så må
den lik en förbannelse träffa er.»
De började stiga uppför bergsvägen. När de gått
uppför den några och tjugu famnar, vände sig Bassal åter
till Melcer för att afråda honom; men den unge ädlingen
sade till svar härpå: »Hvad, gamle republikan, har ni så
litet mod, att ni ej vågar genom en fara förtjäna er edra
respengar?»
Bassal tog då ur sin bröstficka en bundt papper, lade
dem vid sidan af bergsstigen i en klyfta, och sade: »Vore
det endast mitt lif, jag satte på spel, så skulle jag icke
ett ögonblick tänka på faran; men det är deras framtid och
utkomst, som jag älskar. Omkommer jag — då äro de
hemfallna till nöd och elände, emedan de ej af mig fingo
veta namnet på den, som förmått mig att lämna Schweiz.
Se hit, grefve», tilläde han, »om jag finner min graf i
af-grunden där nere, och ni kommer ned tillbaka, då ligga
här alla de papper, som kunna rädda dem från fattigdom.
Ni måste lofva mig att ofördröj ligen begifva er till Paris
och uppsöka min hustru, hvars adress är skrifven på
paketet.»
Melcer lofvade det. De stego åter uppför stigen; men
de hade knappast hunnit ett par famnar, då ett doft
rasslande hördes öfver deras hufvuden. »Kasta er åt sidan
och fatta om trädstammen där till höger!» ropade Bassal.
Melcer lydde. I nästa minut nedrullade ett helt stenras,
och Melcer hörde genom bullret en röst ropa: »Bed er
far bistå Sophie d’Escare; ty genom er äro nu Jérome
Bassals hustru och barn bringade i elände!»
Melcer reste sig hastigt upp. Ett genomträngande skri
ljöd, och han såg Bassal störta ned i afgrunden. Själf
träffades han af en sten i hufvudet och föll sanslös till
marken. När han åter vaknade upp ur sin vanmakt, låg
han utsträckt på en säng, omgifven af läkare och
människor, som sysslade med honom. Melcer ville springa upp
ur sängen och till bergsstigen för att taga reda på
papperen, som blifvit honom anförtrodda; men man kvarhöll
honom med våld. Hans sår i hufvudet var af ganska be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
