Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mumu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Han ilade, såsom om hans
gamla moder hade väntat honom
där hemma, såsom om hon
kallade honom, den länge, bland
främmande människor, i
främmande land förgätne, till sig...
Natten hade inbrutit och var
lugn och varm; åt ena hållet, där
solen gått ned, var himlaranden
ännu ljus och betäktes af en klar
rodnad vid den dröjande dagens
sista sken, åt andra hållet steg
redan ett obestämdt, blått halt
dunkel upp. Och så bröt natten
in... Hundrade vaktlar slogo rundt
omkring såsom gälde deras
täflan lifvet... Garassim kunde ej
höra dem, ej häller det tysta,
nattliga suset från träna, förbi hvilka
hans starka fötter buro honom,
men han förnam den bekanta
doften af den mognande rågen,
hvilken trängde fram till honom från
de dunkla fälten, han kände
vinden, som fläktade så smeksamt
mot hans ansikte och spelade i
hans hår och skägg; han såg huru
vägen — vägen till hemtrakten
— snörrät som en pil, som ett
hvitt band låg framför honom,
såg de oräkneliga stjärnorna, som
skådade ned på hans stig — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
