Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om högsvenskt språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvartill det. skulle tjäna, att alla skrefve sitt modersmål på
samma sätt». Härtill kommer nu den betänkliga
omständigheten, som hvarje pedagog väl torde känna, nämligen att
det icke blott är rättstafningsreglerna med sina undantag
utan stundom i minst lika hög grad lärjungens uttal, som
vållar svårigheterna vid rättstafningsreglernas tillämpning.
Vilja vi därför vara praktiska, så måste vi först taga reda
på, hvilka ljud i språket vi vilja beteckna och först sedan
detta är gjordt, skrida till den s. k. rättstafningsreformen. Att
kasta jästen in i ugnen efter brödet har städse blifvit ansedt
som opraktiskt, men att vilja åstadkomma en
rättstafningsreform utan att först hafva gjort sig reda för de ljud, man
vill beteckna, är ännu värre. Det är att gå till väga ungefär
som en fotograf, som åtagit sig att utföra en porträttbild
af en person, under det han samtidigt förklarar det vara
likgiltigt, hvem som sitter framför objektivet, antingen
personen själf eller någon af hans slägtingar, hans far, hans
bror eller kanske hans gamla farmor, alldenstund släktdragen
hafva en så vidsträckt amplitud.
Låtom oss alltså först få en så vidt möjligt trogen
beteckning af riksspråkets eller högsvenskans ljud, så skola
vi väl omsider komma till rätta med rättstafningsfrågan, vid
hvars lösning Ijudenlighetsgrundsatsen städse måste inskränkas
och begränsas af andra med språkets väsen och
utvecklingshistoria sammanhängande bestämningar.
Hvar finns då högsvenskan? Den finns icke, svara vi, i
någon särskild trakt, men den finns mer eller mindre sparsamt
icke i alla, men de flesta svenska landsdelar, där svenskar
bygga och bo. Högsvenskan kan stundom påträffas hos
obildade personer, men mest hos de bildade, dock icke alla
bildade, utan endast hos ett fåtal och endast ytterst sällan
fullständigt förverkligad, hvilket förnämligast beror därpå, att
vårt språk i fonetiskt hänseende haft för litet af vetenskaplig
rykt och vård samt varit för litet uppmärksammadt i vårt
uppfostringssy stem. Detta språk, högsvenskan, är det svenska
litteratur- eller lässpråket såsom taladt med de
skiljaktigheter, som bero på olikheten mellan tal och skrift, ljud och
ljudtecken. Hand i hand med litteraturspråket utvecklar sig
nämligen hos den bildade eller den med denna litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
