- Project Runeberg -  Det muntliga föredragets konst /
187

(1890) Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om förhållandet mellan högsvenskans och de svenska bygdemålens ljud var de

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5:o) Att vokalljuden äro tillräckligt många för att fylla
språkets kraf på tydlighet (jfr ofvan) och omväxling.

Tydligt är, att ju renare, klarare och mera omväxlande
vokalljuden äro, desto mer äro de egnade att uttrycka
mångskiftande känslostämningar, eller desto mer befordra de
språkets ljudvärde ur uttrycksfullhetens synpunkt. Många
affekter och lidelser medföra af fysiologiska skäl fördunkling
af vokalljuden, t. ex. vreden, den häftiga sorgen o. s. v.
Alltså är det dock en fördel att ega klara och rena
vokalljud, ty dessa kunna fördunklas efter behof, men svårare är
att göra rena och klara de i sig själfva dunkla och oklara
ljuden.

Angående konsonanternas ljudvärde må här anmärkas
följande. Konsonanterna äro: 1:o) musikaliska tydliggörare.
Deras uppgift är ur denna synpunkt att skilja vokalljuden
från hvarandra och sålunda underlätta deras rena uttal eller
förhindra deras sammanblandning. I bygdemålen och
slangen bortnötas ofta konsonantljuden af lättja och
bekvämlighet. Man kan sålunda få en sats bestående uteslutande
af vokalljud, t. ex. den bekanta satsen: »Å i åa ä e ö».[1]
Framsägningen kan ske så, att de sammanstötande
vokalerna ljuda musikaliskt, men den fordrar stor ansträngning,
och då denna vid hastigt tal uteblifver, så sarnmangyttras
också ljuden, t. ex. »å i åa ä e ö» med snabbt uttal
upprepade. Men konsonantljuden få ej genom sitt bildningssätt
fördärfva vokalklangen. Alltså:

2:o) ju mera konsonanterna bildas så, att vokalljudens
klangfärg ej fördärfvas, desto högre ljud värde ega de. I
detta hänseende är r- och l-ljudets bildningssätt af genom


[1]
En medarbetare till Svensk Folktidning roade sig en gång med att
författa ett helt kväde på Fjäre härads mål (n. Halland), bestående till största
delen af blott vokalljud. Se här några utdrag ur detsamma: »Pia lea å té
åa, Roa köa mä’a va», »Glae va’a å hu hoa», »Kee å å öa daa», »Ya åa!
Ä’a i’a.?» »Få’a opp ä ma mö möa», »Köa så’a Burtt i lia lea å». För
hvarje öra, som är vändt vid något kulturspråk, ljuder ett mål med en dylik
vokalrikedom icke blott otydligt utan slappt och karakterslöst eller oskönt,
hvilket äfven, såsom ofvan är anmärkt, beror därpå, att de omedelbart efter
hvarandra följande vokalljuden så lätt öfvergå i hvarandra eller blifva orena.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/muntliga/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free