Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musjikerna - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musjikekna.
33
I samma ögonblick började gumman bli orolig
och mumlade någonting och gubben frågade: »Hvem
är det?» Olga tog sin kjol och kofta och klädde
på Tekla; sedan gingo de båda tyst och försiktigt
in i stugan.
»Är det du, din lättsinniga varelse?» brummade
babka då hon hörde hvem det var.
»Var inte ledsen nu!» hviskade Olga och svepte
ett täcke omkring Tekla. »Yar inte ledsen nu, kära
vän!»
Åter blef det tyst. Man sof i allmänhet dåligt
i stugan; alla hade de något som störde sömnen:
gubben hade ondt i ryggen, gumman hölls ofta vaken
af bekymmer och vrede, Marja af fruktan, barnen
af utslag och af hunger. Äfven nu var sömnen
orolig: man kastade sig af och an, talade i sömnen,
gick upp för att dricka . . .
Plötsligt började Tekla högljudt gråta, men snart
lugnade hon sig, snyftade till då och då och blef
slutligen alldeles tyst. Kyrkklockan hördes slå från
andra stranden, men den slog så besynnerligt: först
fem och sedan tre.
»O, Herre Gud!» suckade kocken.
Då man såg fram mot fönstret var det omöjligt
att veta om det fortfarande var månen som lyste
eller om det började dagas. Marja steg upp och
gick ut; man hörde hur hon mjölkade kon ute på
gården och ropade: »Stil-la!» Äfven babka gick ut.
Det var ännu skumt i stugan, men alla föremål kunde
redan urskiljas.
Nikolai, som ej sofvit en blund på hela natten,
kröp ned från ugnen. Han tog upp sin frack ur
den gröna kistan, satte den på sig, gick fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
