- Project Runeberg -  Musjikerna med flera berättelser /
68

(1897) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Elin Schosty
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ßg pl STEPPEN.

foror, prisförändringar och om Varlamoff... Fader
Christofor var en vek, opraktisk människa, som
älskade lifvets ljusa, glada sidor, och som aldrig lät
affärerna öfva något hämmande tryck på själen. Då
han inlät sig i någon affär, var det egentligen aldrig
själfva affären, som lockade honom, utan mer den
verksamhet och det umgänge med människor, som
den gaf anledning till. Under de ständiga resorna
var det icke ullen, Varlamoff och priserna, som
intresserade honom, utan i stället de långa vägarna,
samtalen med reskamraterna, middagsluren under
vagnen, de oregelbundna måltiderna ... Af uttrycket
i hans ansikte kunde man antaga, att han nu drömde
om hans högvördighet Christofor, om det latinska
samtalet, om sin hustru, om pannkakor med
grädd-kräm och om allt sådant, som Kusmitschoff ej kunde
drömma om.

Medan Jegoruschka stod och såg på de sofvande,
fick han plötsligt höra någon sjunga långt bort i
fjärran. Det var en kvinnoröst, men från hvilket
håll rösten kom, var svårt att afgöra. De milda,
vemodsfulla tonerna ljödo som en klagan och så
svagt, att de knappt kunde uppfattas; än tycktes
sången komma från höger, än från vänster, än
ofvanifrån, än nedifrån jorden — det var som om en ande
sjungande sväfvat fram öfver steppen. Jegoruschka
såg sig omkring utan att kunna få klart för sig,
hvarifrån den underbara sången kom; när han länge
lyssnat, föreföll det honom, som om det var gräset
som sjöng. Med dessa klagande toner utan ord ville
det döende gräset bevisa sin oskuld: det var solen,
som förbränt det så att det nu måste dö, innan det
hunnit vara till något gagn i lifvet, ville säga att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:34:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/musjiker/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free