Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett obotligt ondt - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OBOTLIGT ONDT.
235
skandaler! Hör du inte, Jegor!» ropade han i dörren.
»Jegor!»
»Jag tillåter inte att ni slår kvinnan!» skrek
artisten med hög röst.
Något tungt rullade utför trappan.
Det var artisten, som störtade ned hals öfver
hufvud; han hade tydligen blifvit utkörd.
Han steg upp, borstade af hatten och med ett
uttryck af den häftigaste vrede knöt han näfven och
ropade:
»Usling! Skurk! Blodsugare! Jag tillåter inte att
du slåss! Slå svaga, berusade kvinnor!»
»Jegor!... Men Jegor!» ropade medicinaren
bönfallande. »Jag ger dig mitt hedersord på att
aldrig mer gå med dig!»
Artisten lugnade sig så småningom och vännerna
gingo hem.
»Till denna dystra strand,» gnolade medicinaren,
»drages jag oemotståndligt af okända makter...»
»Se kvarnen därborta...» instämde artisten, »I
ruiner den fallit re’n ...» »Du gode Gud, hvad det
snöar!... Grischa, hvarför ville du gå ? ... Du är
en feg stackare!»
Vasiljeff gick bakom de andra och tänkte: »Ett
af de två: antingen ligger det öfverdrift i den
uppfattningen att prostitutionen är ett ondt eller också
är den verkligen ett ondt, och då äro alla dessa
mina goda vänner att likna vid slaf handlare,
ogärningsmän och mördare, och »Nivås» beskrifning på
invånarna i Syrien och Kairo kan tillämpas på dem.
De dricka, skratta och prata förstånd, men blottställa
de kanske inte strax därpå sina begär, sin råhet och
låghet? Jo, det har jag själf varit vittne till! Hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
