Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småningom försvinna... Den puckelryggige svär och
grälar ända till dess att han börjar hosta. De båda
långa tala om en viss Nadeschda Petrovna. Jona
vänder sig om och ser på dem. Han väntar tills
det blir en kort paus, vänder sig då om en gång
till och mumlar:
»Jag har nu i veckan... förlorat min son!»
»Vi skola alla dö...» flämtar den puckelryggige
och torkar sig om munnen efter ett hostanfall. »Men
hör hvad jag säger! Jag vill sannerligen inte längre
åka så här! När skola vi komma fram på det här
sättet?»
»Du drifver på honom alldeles för litet!»
»Hör du inte, din gamle skälm? Piska på
hästen! Att åka med dig är då alldeles detsamma
som att gå till fots. Hör du, Smjei Gorynytsch?
Eller kanske du inte bryr dig om hvad vi säga?»
Jona mer hör än känner stöten i nacken.
»Ha, ha, ha!» skrattar han. »Sådana glada
herrar!... Gud gifve er lycka!»
»Isvostschik, är du gift?» frågar en af de båda
långa.
»Jag? Hm... Sådana glada herrar! Min hustru
ligger i den kalla jorden... Ja... ja... I grafven
ligger hon... Nu är min son också död... och jag
ensam lefver kvar... Det är underligt hvad döden
ofta tar miste på dörr... I stället för att gå till mig
— gick den till henne och till min son...»
Jona vänder sig om för att berätta om sin sons
död, men då suckar den puckelryggige och säger,
att de, Gud vare lof, alla skola gå samma väg...
Sedan Jona mottagit pengarna, står han länge och
ser efter det glada sällskapet, som så småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
