Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna förfärliga misshandel ville han komma i land
och till läkare så fort som möjligt. Han föredrog
att bli ställd inför domstol framför att förlora sitt
liv eller kanske sin syn.
Besättningen var splittrad inom sig; och Isaac
Chantz, juden, med sin sårade axel, tycktes leda
upproret inom banditerna. Hans sår var
tillräckligt för att han skulle bli fälld av vilken domstol
som helst, och det visste han. Till honom slöto
sig tätt maltesaren, Andy Fay, Arthur Deacon, Frank
Fitzgibbon, Richard Giller och John Hackey.
En annan grupp, som ännu höll med banditerna,
utgjordes av män sådana som Pysslingen, Sörensen,
Lars Jacobsen och Larry. Charles Davis hörde
avgjort till banditgruppen. En fjärde grupp bestod
av Sundry Buyers, Nancy och greken Tony. Denna
grupp var tydligt neutral. Och slutligen stod
Mulligan Jacobs där utan att ta parti, alldeles för sig
själv — förmodligen lyssnande till fjärran ekon
av-gamla oförrätter och kännande de glödande
hakarnas bett i sin hjärna.
»Vad ämnar ni göra med oss, sir?» frågade Isaac
Chantz mig, trotsande banditerna, som väl hade
ämnat föra ordet.
Bert Rhine vände sig ilsket åt det håll,
varifrån han hört ljudet av judens röst. Chantz’
anhängare slöto sig tätare till honom.
»Låta häkta er», svarade jag uppifrån. »Och
det skall förfaras strängt mot er alla, så mycket
på mig beror.»
»Men ni kanske kan komma på andra tankar»,
svarade juden.
47i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
