Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 25 —
isl. fur\ got., fsax., isl. af, ags. of\ got. »/, isl. ^;
isl. um — alla utan ändelsevokaler, och någon
skillnad mellan längre och kortare former såsom adverb
och preposition kommer här således icke i fråga.
Att för öfrigt dessa ords användning som
prepositioner är utan jämförelse vanligare än som fristående
adverb, behöfver ej visas (jmf. Gabelentz och Loebes,
Heynes, Heinr. Leos glossar, Fritzners Ordbog).
Häraf torde framgå dels att ett skiljande mellan
en längre form ana o. s. v., använd såsom
fristående adverb, och en kortare an o. s. v., använd
som preposition, icke låter sig göra, dels att dessa
partiklar såsom fristående ord hufvudsakligen brukas
såsom prepositioner. (Om deras användning i
sammansättningar se nedan).
Men då så är förhållandet, kunna de germ.
■
aba, oba icke anföras som stöd för dessa ords
ursprungliga oxytonering (jmf. Sievers Beitr. V. 121),
ty öfvergången från frikativa (motsvarande
ursprunglig tenuis) till media behöfver i dessa ord icke vara
framkallad af den germ. akcentueringen abá, obá utan
kan bero därpå, att de såsom prepositioner voro
obetonade, hvarigenom den ursprungligare frikativan
äfven kom att stå i oakcentuerad stafvelse och
således kunde öfvergå till media. Detta har
förorsakat liknande försvagning i got. du, jämfördt med
fsax., ags., ffris. io, och i många andra obetonade
ord (se min afhandling Ljudförsvagning i akcentlösa
ord i Tidskr. f. Fil. Ny Række III, 241 ff).
Förklaringen af så väl den längre som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
