Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvilken är den herrn?», frågade Pieter Maritz afsides en
tredje ryttare.
Denne log. »Det är fältkorporal Joubert», svarade han.
Pieter Maritz såg nu närmare på den bistre mannen. Detta
var således den fruktade Joubert, om hvilken han så ofta hört
männen der hemma tala med beundran, då de sutto kring
lägerelden.
»Ar ni son till Andries eller Klaas Buurman?», frågade
fält-korporalen.
»Jag är son till Andries», svarade Pieter Maritz. »Min fader
föll i Januari förra året i en strid mot betschuanerna.»
»Så Andries är död!», sade fältkorporalen. »Ja, han var
en tapper man, och hans död är en stor förlust för republiken.
Jag hoppas hans son en gång skall fylla hans plats.»
Vid dessa ord betraktade han med välbehag den unge
ryttarens smärta och kraftfulla gestalt.
Under detta samtal hade ryttarskaran kommit in i staden,
och Pieter Maritz märkte, att alla menniskor på gatan med
undantag af de engelska soldaterna vördnadsfullt helsade. De
bred-axlade, trotsiga boerna togo djupt af hatten, och Pieter Maritz
insåg, att hans följeslagar måtte intaga en hög ställning.
Den herre, hvilken först tilltalat honom, lät honom berätta
mer och mer om engelsmännens strid och om Tschetschwajos hof
och blef icke trött att efterfråga en mängd enskildheter. Litet
emellan utbytte han ett leende eller ett ord med sitt sällskap.
Berättelsen om nederlaget vid Isandula tycktes bereda alla en
hemlig glädje.
»Denne yngling har haft intressanta upplefvanden», sade
han slutligen, i det han höll in sin häst på ett torg framför
ett stort, vackert hus. »Jag hoppas att få återse er, mynheer
Buurman.»
Pieter Maritz tog af sig hatten, men tilltalades med det
samma af en annan herre.
»Ni har säkert ännu mycket att berätta», sade han, »och
jag skulle önska, att mina vänner redan i dag finge höra edra
intressanta beskrifningar. Skulle ni vilja komma till mig i afton?
En liten vänkrets superar hos mig då.»
Pieter Maritz rodnade öfver den ära, som vederfors honom,
men såg ofrivilligt ned på sina kläder. Han hade en känsla af,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
