- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
322

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pieter Maritz satte nu hästen i galopp och följde de öfriga
ryttame, som ännu voro här och der på slätten, in i fyrkanten.
Zuluerna kommo allt närmare och kunde, såsom Pieter Maritz
märkte, så snart de funno det gynsamt, förena sina tre afdelningar
till sin gamla anfallsfront, en linie med framåtböjda flyglar. De
rörde sig med förvånansvärd skicklighet, och då de med två
här-afdelningar voro på fiendens båda sidor, hade de redan fullbordat
omringningen, innan de ännu bildat en sammanhängande linie.
Pieter Maritz märkte, att lord Chelmsford och hans stab voro
intagna af beundran öfver zuluernas konstmessiga manöver.
Ofver-befälhafvaren kommenderade emellanåt halt, för att hopjemka
sina trupper. Han gissade zuluernas plan att ständigt hota
fyrkanten under marschen och, så snart en öppning uppstod, störta
sig öfver den. Slutligen beslöt lord Chelmsford att göra halt och
draga till sig zuluernas angrepp. Signalerna ljödo, fronten höll
stilla, flankerna och ryggen trängde tätare i hop sig, och
artilleri-sterna rigtade kanonerna på fienden. Lord Chelmsford hade valt
en fördelaktig plats. Armén befann sig just på en långsluttande
ås, så att zuluernas anfall måste ske uppför berget, hvilket var
ofördelaktigt för angrepp med spjut.

Så snart de första kanonskotten lossats öfver zulumassan,
stormade fienderna lös. Först likväl endast den styrka, som
först blifvit synlig. Den utbredde sig i ett långt led och sprang
framåt.

Engelsmännens båda främsta led böjde sig ned på knä, de
båda bakre lederna sträckte gevären öfver de knäböjdes hufvud
och en fruktansvärd eld började. Utan vall, på fria fältet måste
i dag striden föras och ståndaktighet ersätta det felande bröstvärnet.
Trots hagelskuren från gevären och trots artilleriets skott, kommo
zuluerna springande framåt med sin vanliga tapperhet. Men ej
som annars ljöd deras stridssång, de kommo under dyster tystnad,
alldeles ljudlöst, och då ej ens deras steg kunde förnimmas under
larmet och vapengnyet på den engelska sidan, liknade de en här af
svarta skuggor. För mången bland europeerna, som tillförene
stridt mot zuluerna, föreföll denna tystnad förskräckligare än det
skallande krigsropet. Den förkunnade förtviflan hos de tappre
män, hvilka i sin sista strid förgingos inför sin konungs ögon.
Sjuttio steg från fyrkanten gjorde de halt och började skjuta, i
det de kastade sig ned. Tydligt såg nu Pieter Maritz, huru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free