Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutligen ut genom den. Han gick inte långt. Han
satte sig på farstukvisten med uppdragna knän och
de smala axlarna framåtböjda, armbågarna på knäna
och hakan stödd på händernas insidor.
Medan han satt där, tänkte han ingenting. Han
bara vilade sig. Hans själ sov. Hans bröder och
systrar kommo ut och lekte bullersamt med andra
barn omkring honom. En båglampa vid hörnet lyste
på deras upptåg. Han var sur och retlig. De bildade
kedja framför honom, vaggade i takt med kroppen
och sjöngo fräcka och näsvisa knittelvers i
ansiktet på honom. I början svarade han med snäsiga
svordomar — svordomar som han hade lärt sig av
åtskilliga förmän. Men då han såg att detta inte
hjälpte och kom ihåg sin värdighet, återtog han
sin buttra tystnad.
Hans bror Will, som var närmast honom i ålder
och nyss haft sin tionde födelsedag, var anförare.
Johnny hyste inga särdeles vänliga känslor mot
honom. Hans liv hade alltid förbittrats genom
ständiga eftergifter för Will. Han hade en bestämd
känsla av att Will stod i stor skuld till honom och
var otacksam. Under sin egen lektid, långt
tillbaka i ett dimmigt förflutet, hade han blivit
berövad en stor del av denna lektid genom att nöd
gas se efter Will. Will var då en liten unge, och
då liksom nu tillbragte deras mor sina dagar
på fabriken. Johnny hade måst åta sig rollen både
av lille far och lilla mor.
Will tycktes bara ha mått väl av dessa eftergifter.
Han var välväxt, ganska duktig, lika lång som den
äldre brodern och till och med tyngre. Det var
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
