Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min väg till diktning av Hilma Angered Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN VÄG TILL DIKTNING.
91
»Vågar en så nedsvärtad person värkligen träda
in i denna älskliga krets af damer?»
Förfärligt rädd att mannen, som tydligen gjort
något ondt, skulle röra vid mig, kröp jag tätt intill
min mor. Af hvad jag nu småningom uppsnappade
och lade samman, förstod jag, att han skrifvit en
bok, och att det var fråga om en herre och ett
fruntimmer, som brutit sina löften, samt om en
Gyltas grotta, där ett rysligt dåd måtte begåtts, och
att detta hans fula tilltag så när hade kostat honom
tillträde till min mammas förmak. Denna Gyltas
grotta bjöd naturligtvis på de rikaste möjligheter,
hvaraf mord och röfvade skatter, nattsvart mörker,
kallslemmiga ödlor, andar med alnslånga klonaglar
och väldiga eldbrasor, där man stoppade in
lefvande småbarn, voro det minsta. De två
styggin-garna, som ljugit, fingo antagligen sådant där smått
och godt till straff. Och drifkraften i all denna
kuslighet och lögn, han som tilläts sitta här
lifslefvande i vårt bästa rum — han var således en
författare! Intet under att han såg olycklig ut.
Mellan honom och de fina poeterna var i sanning
befäst ett oöfverstigligt svalg.
Detta barndomsintryck, stärkt af åtskilligt
annat jag hörde yttras, och som jag förstod på mitt
eget vis, höll envist uti sig. Ehuru jag i sinom tid,
jag som andra, med utomordentlig aptit slukade om
hvartannat världsberömda och icke världsberömda
romaner, hyste jag ingen aktning för detta slags
skrifven som utslag af litteratur, det föreföll mig
att vara en allt för tarflig uppgift att berätta om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
