Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodförvantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häst, så insjuknar det och dör, inför man däremot
giftet i helt små doser, så övervinner djuret
sjukdomen, och man kan sedan inspruta allt större
mängder utan att det insjuknar. Detta beror därpå,
att djuret producerar ett motgift, som hopar sig i
blodvätskan; häller man detta blod i ett provrör,
som innehåller bakteriegift, så oskadliggöres detta
senare, och samma giftförstörande inverkan utövar
även sådant blod, om det insprutas i
mänskokrop-pen. Det är härpå som den Behringska metoden
att bekämpa difteri en är baserad.
Efter vad de senare årens forskningar givit vid
handen, har djurkroppen i allmänhet förmågan att
producera sådana specifika motgifter, så snart man
i blodet infört t. ex. tyfus-, pest- eller
kolerabakterier. Man kan i blodet hos på detta sätt
behandlade djur påvisa tre olika slags ämnen, dels
sådana som hopgyttra de införda bakterierna
(agglu-tininer), dels sådana som döda och upplösa dem
(bakteriolysiner) och dels slutligen ämnen, som
framkalla starka grumlingar, eller på kemiens språk
fällningar i extrakt av de ifrågavarande bakterierna
(precipitiner).
Vad som i detta samband särskilt intresserar oss,
är att man erhåller alldeles liknande resultat, om
man i stället för bakteriehaltiga vätskor insprutar
blod av en annan djurart i försöksdjurets ådror.
Sådant främmande blod verkar ofta som ett dödligt
gift om det insprutas i större mängd; man har gjort
mycket sorgliga erfarenheter härav, när man i forna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
