Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Altruister och förbrytare i växtvärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dromedan, alla tillhörande ljungväxternas stora
familj. Man har nu rätt länge vetat, att det i
över-hudscellerna på dessa växters rötter regelbundet
förekomma främmande inhyseshjon, närmare
uttryckt små svampar, vilka i form av nystformigt
hopvecklade trådar ligga inlagrade i överhuden.
Charlotte Ternetz har nu lyckats renodla dessa
svampar och har därjämte upptäckt, att de liksom
ärtväxternas bakterier äga förmågan att upptaga
och förarbeta luftens kväve. Och även här har
det visat sig att ljungen, klockljungen, lingonriset,
tranbärsväxten och Andromeda associerat sig med
var sin svampart, alldeles som lupinen, klövern
o. s. v. leva samman med var sin bakterieform.
Men de hos ljungväxterna inneboende svamparna
avvika från de kvävebindande bakterierna så till
vida, som de vid sin förarbetning av kvävet arbeta
vida mera ekonomiskt än flertalet kvävebindande
bakterier; så behöver t. ex. Clostridium
Pasteur-ianum förbränna (andas upp) omkring i gram
socker för att kunna förarbeta i milligram av luftens
kväve, medan däremot i gram socker sätter
ljungväxternas svampar i stånd att förarbeta 18—22
milligram luftkväve. Ehuru förhållandena för
övrigt ej äro så noga undersökta som hos ärtväxterna,
kan det svårligen betvivlas, att vi även hos
ljungväxterna ha en fullt motsvarande förening, där
svampen ger den gröna växten det kväve, som den
ej kan erhålla ur den magra jordmånen, och till
gengäld av den gröna växten erhåller det socker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
